Ikväll känner jag att mitt självförtroende är starkt. Jag SKA lyckas med mina mål. Ni som känner mig vet ju att jag satsar på sommaren 2013 och att klara antagningsprövningen till GMU.

När det känns som tyngst och smärtan är som värst då ser jag ändå bara framåt. Jag kan springa igen, jag kan träna igen! O det går bara bättre!

Så heja mig! O heja på er andra som också har det kämpigt eller behöver en extra push!

Sov så gott! För det tänker jag.